hade ett kul möte med en liten kille idag.



killen; hejsan på dejsan!
jag; hej hej..
(jag gick förbi deras bil som stod parkerad på gården)
killen; RÖR INTE BILEN!!
jag; nejdå..
killen; men ska jag säga att man kan sitta jättemånga i våran bil.. det är nästan som en buss!
jag; jaha, vad coolt!
killen; jaa! och ska jag säga  att jag heter filip!
jag; jaha, hej filip!
killen; ska jag säga vad min familj heter?!
jag; öhm.. ptja, okej?
killen; jag ska säga att min pappa heter papNEJ, han heter **.. och min mamma heter **, den som är tre år heter ** och bebisen heter **.
jag; jaha.. vad kul!
killen; ja att ska jag säga att.... vad heter du?
jag; isabella
killen; att jag är FEM ÅR!
jag; jaha.. men filip nu måste jag gå och jobba!
killen; MEN ATT SKA JAG SÄGA ATT.. HAR DU INGEN PAPPA?!
jag; jodå, jag har en pappa och en mamma..
killen; men att varför jobbar du då?
jag; jo, när man är vuxen så måste man jobba och tjäna pengar själv..
killen; men att.. att ska jag säga att... HAR DU INGEN ÄLSKLING???
jag; HAHA, nääe.. det har jag inte
killen; har du nå barn då?
jag; näe, jag är bara nitton. jag har inte hunnit skaffa nå barn än
killen; jaha.. att ska jag säga att
(jag avbryter)
jag; NU MÅSTE JAG VERKLIGEN GÅ OCH JOBBA. HEJDÅÅÅ!!
killen; men att.. ... jaha.. HEJDÅÅÅ!!!


(han startade på allvar i princip VARJE mening med någon form av "ska jag säga att")